Hiphop, rock, electronica, blues, jazz, motown. You name it - I like it (undantag schlager och dansband) Men visst är det något alldeles speciellt med gammal musik? Utan att dissa dagens mästerverk så kan man inte förneka att gårdagens musik har något jäkla genuint och välarbetat.
För några år sedan, ja i samma veva som Talented Mr.Ripley var aktuell, som för övrigt är en av de bästa filmerna, inleddes min kärlek till denna låt. Sedan gick det några år och till slut var den en del av musikoteket. Hela våren spelades den högt i en blandning av annan skön, gammal, klassisk jazz. Jag kan liksom inte låta bli att knäppa med fingrarna i takt med musiken, skruva lite på fötterna och sjunga med. Helt omöjligt.
Originalet är så fantastiskt att se, vilken känsla de har, och jag bara älskar när en av dem börjar dansa i takt med de andras klapp. Så jävla skönt - Hur kan man som människa sitta still till något sådant här?(!)
Sedan har vi ju en annan grym version som visas i Mr.Ripley, lite svängigare, lite ösigare och helt klart snäppet vassare.
"whisky and soda, rock'n'roll!"
Renato Carosone- Tu Vuo'Fa L'Americano
& filmens version.
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar