Det kan inte bara vara jag som var och varannan dag suckar högt när jag hör rappare som, gång på gång, fyller sina texter med Louis Vuitton, paperstacks och fly cars? Ibland undrar jag om jag lever i en annan värld, för jag förstår ju att det är meningen att jag ska känna mig imponerad och lite sotis, men icke. Nej, får nog medge att jag snarare tycker synd om dem, synd om dem som har det behovet. Förstår förvisso att det är en ganska stor del av dagens hip hop-kultur och att det egentligen handlar om att påpeka att man har nått drömmen men det känns trots allt så uttjatat och tidvis tacky. Som om vissa glömmer var de kommer ifrån, som om de tappat den där hungern som drev dem att skriva grymma texter från allra första början? Därför pustar jag ut när MC's som Luck-One träder fram och påminner om att den där ivern och hungern ännu finns därute. En klassiskt skolad musiker vars liv kantats av många svårigheter. Som 17-åring stod han redo att släppa sin första EP med den dåvarande gruppen Seventh Science men åkte in för rån och innehav av vapen. Efter mycket betänketid och över ett halvt decennium senare släpptes han och hade då hunnit skriva tusentals låtar och även bestämt sig för att hans musik skulle komma att ha en betydelse, att den skulle ha makten att förändra världen.
Mindre än ett år efter frigivningen släppte han EP'n Beautiful Music som blev en kritikerrosad succé och strax därefter kom True Theory Outtakes som även den hyllades och dessutom skapade ett stort sug efter den kommande fulländaren True Theory.
I videon till hans senaste singel, Sounds Of My City, får man inblick i hans liv och påminns samtidigt om allt man borde vara tacksam för i sitt egna. I inledningen möts du av; "In the Summer of 2010, Luck-One lost half his hours and wages. Faced with paying his rent or funding his music, Luck-One chose his music." Att han sedan öppnar bakluckan till sin skruttiga bil och man förstår att detta fordon är hans hem är det omöjligt att inte vilja granska hans texter. Fram kommer en ödmjuk kille vars bästa beskrivning är hungrig. Han har gett sig fan på att han ska lyckas och det både syns och hörs. Man lyssnar lyhört om kampen för att överleva, om drömmarna och om hoppet av en klarare himmel. Det är lätt att tro att den Portlandfödda Luck-One dedikerat låten till sin hemstad men lyssnar du riktigt noga hör du mer än så - Du hör inte bara ett riktigt skönt beat med samplade slingor från gnisslande spårvagnsljud utan där gömmer sig även en diskussion om prioriteringar och erfarenheter, en berättelse om att låta det förflutna vara en guide för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar