Till alla som var uppsnärjda, till Karin.

Han är som en fin, gammal vän. En sådan som jag alltid vet finns vid min sida. Vi möts inte varje dag, vi är periodare han och jag. Han blir trött på mig och jag på honom och andra gånger älskar vi varandra, vi älskar varandra som när vi var små. Ja, vår tonårsförälskelse kommer nog aldrig riktigt släppa. - Vi försöker att vara utan varandra ibland men det fungerar inte så. Det var som han skrev en gång, han beskrev det så bra; "Livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två, bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå. Den här pojken har aldrig riktigt sett någon i ögonen och jag skulle förstå om du skulle träffa någon bättre sen men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten. Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej. Men jag går inte isär när jag går med dig."

Det kan vara svårt att tala om honom, han äger en så stor del av mitt hjärta. Det är som att man vet men inte vill att han någonsin skall ha varit någon annans, men det var han.
Ja, jag hörde henne. Varje dag hörde jag henne när de möttes. Han sjöng högt om hur det kändes att vara Uppsnärjd i det blå och hon försökte förstå. Hon behövde nog honom då, behövde honom så som jag hade behövt honom tidigare och skulle komma att behöva honom framöver. Somliga kvällar var de säkert destruktiva tillsammans men för det mesta så hjälpte han nog henne igenom någonting jag inte kunde förstå.

Han skrev för ett tag sen, han skrev om de tio år vi känt honom. Jag nöp mig i armen för att veta att det var sant men det räckte att jag hörde hur de plockade på gitarren i inledning. Att han sedan skrek något, då visste jag att jag inte drömde längre. På ett gammalt, hederligt Hellström-sätt ryckte han sedan tag i mig. Jag tvingades upp ur soffan, jag skulle bara hoppa och skrika lite jag med.
Snart skickar han skivan också. Jag tror han sa att han var rätt nöjd med den, men det ska vi diskutera sen. Tills dess är jag bara nyfiken på vad han ska få sagt denna gången och det hela verkar lovande. Likt i River en vacker dröm, hoppas jag att han vågar tala mer fritt och plocka bort lite av hans pretentiösa sida på plattan. Att han låter henne, hon den andra och alla oss andra bli uppsnärjda av honom en gång till.

Förresten, hon, hon den andra, berättade att de skulle mötas igen, den 19 november i Köpenhamn. De skulle visst ta ett glas vin innan och ville att jag skulle följa med...

Over and Out.