Somliga dagar inser man hur skört livet är - somliga dagar checkar verkligheten in hos dig.
Vad behöver jag då för att ta mig igenom sådant här? Förutom det fantastiska som de älskade man har omkring sig, finns det inget som torkar ur allt det som man känner i hjärtat som musik. Det är en nödvändighet för mig när jag ska bearbeta vissa saker, som en del av processen för att man ska orka resa sig igen. Andra människor klarar inte av det, det är som att strö salt i såren eftersom tankarna slår in och tårarna så lätt rinner.
Ikväll hjälper min gamle, men ack så trogne vän, Antony till, han i Antony and the Johnsons såklart.
Året var 2005 och en god vän, modern till två barn jag älskar skickade hem mig med en skiva en kväll. In åkte skivan och jag var kär. Jag bara föll för Antony Hegarty's förvirrade röst. Mellan låtarna och mellan raderna i texterna pendlar han mellan kvinna och man. Ja, det är mästerligt och denne androgyne människa upptäcktes i New York av Lou Reed runt 2000-talet. Tack Mr.Reed.
På senare år har Antony inte gjort mycket väsen av sig hos oss vanliga dödliga, men kanske lyssnade han på mig den gången när jag önskade att de skulle förbli sådär fantastiska och slippa det kommersiella. Hmm? Nu får ni komma tillbaka, det är lugnt för mig, jag lovar - Och de hör min bön och är tillbaka i januari med albumet The crying lights. Nice. Innan dess har de nu nyligen släppt en 5-spårig EP som sägs vara mer utav en besvikelse än tidigare upplevelser. Kanske, kanske inte? Hur som helst kvarlämnar de vackra låtar från förr och jag vet att i alla fall jag ska ge det nya materialet en ärlig chans.
Här kommer de låtar som betytt absolut mest för mig och som säkert kommer att sätta spår hos er också.
Hope there's someone
Fistful of love
samt låtar från EP:n
Another world
Shake that devil
Over and Out
Ps. Video till låtarna hittades ej och valde medvetet dessa och inte live för att jag tycker att man först och främst ska höra de inspelade. Efter det Måste man se dem live, verkligen en fin upplevelse. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar