När man tror att man är en loser i en rad misslyckade band är det bara att lyfta på röven och se till att något händer. Så såg det ut för Elias Åkesson.
Gatumusikant goes big kan vi numera kalla historien. Ja, han uppmärksammades faktiskt efter sin tid på gatan, sjungandes vackra toner samtidigt som han skötte gitarr, munspel och fottrumma själv. Talang, ja, jag vet. Mannen bakom ljudet är en beundransvärd produkt från Falun.
Emellertid pallade han till slut inte med stämpeln som tilldelats honom som den roliga trubaduren när han körde sitt soloprojekt, Elias one man band. Så en kväll, innan spelning, slog han helt enkelt ihop sig med några andra musikanter från Falun och därmed var Elias and the wizzkids födda - Och det är vi ju tacksamma för.
Själv fick jag inte nöjet att höra honom på gatorna utan upptäckte honom under en spelning på Virtanen för cirka 1 1/2 år sedan. Lyckas inte hitta det klipp men minns hur fruktansvärt underbart jag tyckte att det var. Han har en så gullig röst på något vis, en sån röst som berör mig och som gör att jag vill ha mer - och nu har jag det. Musiken är lite pop/rock/blues/country- aktig, om ni kan föreställa er den kombinationen? Hursomhelst är Elias and the wizzkids en del av mitt musikotek och kanske en del av erat också inom en snar framtid.
"I stood where I stood and I did what I could to be proud of what I had become. And I talked to my friends but I could not believe them when they told me that I was okay."
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar